Galet vad snabbt tiden går när man har roligt.

Min tredje dag i USA spenderades mest i ”Amish-country”. Det var kul att se att ”de var på riktigt” och de ser ut och agerar precis som de gjort på TV när man sett TV-serier som utspelat sig i dessa trakter. Dock inga foton av dem då det kändes fel att trycka upp kameran i ansiktet. Ville dock fota ett av deras ekipage med häst och vagn i stadsmiljö, men tillfälle bjöds aldrig.

IMG_0768Huvudgatan i Strasburg mitt i Amish-country

På seneftermiddagen hittade jag en ny, mycket större outlet. Blev inte långvarig men fyndade nya hikingskor i alla fall. Sedan, via massa väl valda omvägar genom Pennsylvanias vackra landskap, tillbaka till hotellet för en tidig kväll.

Fjärde dagen på min resa bestod i princip bara av bilkörning. Började dock med tidig ”purrning” för att kunna streama Bajens match mot GAIS men döm om min besvikelse när internetet på hotellet låg nere. Men skam den som ger sig, packade snabbt mina prylar och for iväg för att hitta en lösning. Det blev till att kapa McDonalds wifi på ett ”truck stop”. Fick ju se matchen, men i annorlunda omgivningar sittandes i passagerarsätet på bilen.

Sedan körde jag via New Jersey och hämtade min kollega innan färden gick vidare mot Cape May.

Cape May är platsen jag varit på sedan i söndags. Ett underbart litet samhälle på sydostspetsen av New Jersey. Vart man än går så slås man av ”åååå vad mysig det är här. Har suttit i möten och minglat med kollegor mest hela tiden så vi stannar nog någon timme extra innan vi åker och kör lite sightseeing på egen hand innan det är dags att köra mot Newark och plocka upp lillasyster som ansluter min andra vecka här.

IMG_0787

Snickarglädjen i Cape May är sanslös.IMG_0792Så pittoreskt, så amerikanskt!

Snart står frukostbuffén uppdukad så jag lämnar er här.

TTFN!

Ytterligare en dag har passerat på denna resa. Igår var det mindre bilåkande och mer upplevelser och kontakter med infödingarna, inte Indianer förvisso men ack ”joe public”.

Började dagen med ett besök i parken ’Fort Hunter Mansion & Park’ i anslutning till floden Susquehanna (för övrigt den 16 största floden i USA). Hade köpt med mig lite frukost och vad bättre än att starta dagen i lugn och ro överblickandes en mäktig flod och gröna berg?

Färden gick sedan vidare mot staden Hershey och deras berömda grotta ’Indian Echo Caverns’. Har alltid varit fascinerad av grottor och beundrat modet hos dem som utforskat dessa. Oftast har ju detta skett med ytterst spartanska hjälpmedel och inte alls med den typ av utrustning som finns att tillgå idag. Just denna grotta ligger längs en biflod till Susquehanna och har varit känd i hundratals år. Den lokala indianstammen använde grottan tidigt för att förvara sina skördar och andra livsmedel. Med en konstant temperatur på 11 grader var det dåtidens perfekta kylskåp. Bilderna gör inte direkt grottan rättvisa, för det var helt magiskt där inne, men ni får förhoppningsvis rätt känsla.

[Klicka på bilderna för bättre upplösning]

Hade inte internet på hotellet varit lika segt som ett uppringt modem hade jag laddat upp fler bilder, men det får bli senare.

Efter grottpromenaden inledde jag ett samtal med en av männen som varit med i samma grupp som jag. Det blev en intressant pratstund om andra saker i området han tyckte jag skulle uppleva, Obama care, Putins upprustning, medmänsklighet och sist men inte minst Halloween. Älskar dessa spontana interaktioner som sker när man reser själv.

Eftermiddagen/kvällen spenderades med att misslyckas att få fram Fulhammatchen på lokala baren :( Men det blev ju seger ändå och jag lärde känna det ytterst coola paret Will och Melissa som jag samtalade länge med.

Nu är det dags att ta på sig svart och vitt, lockig peruk och hatt så jag kan smälta in med ‘the Amish’. Med andra ord, nu åker jag till Lancaster och kollar in deras farmers market.

Världens mest ojämna bloggare sänder sina hälsningar från USA. I vanlig ordning har skrivandet får stå åt sidan för verkligheten, men här kommer i alla fall en liten rapport från ”the other side of the pond”. (Jag är pinsamt medveten om att jag inte ens är klar med skildringen av Floridabesöket tidigare i år men just nu sitter jag sömnlös på mitt hotell i Pennsylvania, PA, och kan lika gärna få ner lite tankar och upplevelser på pränt).

Detta USA besök är lite annorlunda än senast då jag reste med mina föräldrar och min syster och vi höll oss i Florida hela tiden. Nu befinner jag mig som sagt i Pennsylvania, närmare bestämt i Harrisburg (japp, det Harrisburg där kärnkraftsolyckan inträffade i slutet på 70-talet). Nu är jag dock inte här för att bli radioaktiv utan för att besöka ”Indian Echo Caverns”, hänga med Amishfolket och för att besöka ett område något lite utanför allfartslederna. Efter fyra dagar här styr jag kosan mot New York för att hämta en kollega och sedan fortsätter vi sydost ner till Cape May. Efter ett par dagars konferens åker min kollega hem och min syster anländer, vi inleder då fyra dagar i New York för att sedan avsluta med lika många dagar i Washington DC.

Jag har varit ”state side” sedan i onsdags och hade igår min första hela dag för mig själv. En dag som handlade om mycket bilkörande och mycket shopping. Eller ja, inte så mycket handlande så som butiksbesök. Tack vare besöken i shoppingcenter fick jag in över 11.000 steg trots att jag spenderade dagen mest bakom ratten och körde dryga 30 mil. Allt detta körandet var inte särskilt planerat utan jag hade några platser jag ville se/besöka resten var mer slumpmässig körning för att få se så mycket som möjligt. Bland annat har jag lärt mig att PA är betydligt mer kuperat än jag trodde. Under min färd över ett bergspass så kommer jag upp till krönet och ska precis svänga runt för att komma ner på andra sidan, men där på krönet ser jag en underlig bro över körbanan och en skylt som får mig att stanna.

20141023_104901Hade inte en tanke på att Appalachian Trail skär igenom Pennsylvania, även om det är en självklarhet när man tänker efter. För er som inte vet vad Appalachian Trail är så är det en av de mest berömda vandringslederna i världen och en av tre leder som bildar ‘the Triple Crown of long distance hiking in the United States’. Och det ÄR långa leder! Den officiella delen av Appalachian Trail är drygt 3500 km lång och sträcker sig från Georgia till Main via; North Carolina, Tennessee, Virginia, West Virginia, Maryland, Pennsylvania, New Jersey, New York, Connecticut, Massachusetts, Vermont och New Hampshire. En hyfsad promenad med andra ord. Det finns även inofficiella förlängningar i båda ändar och då sträcker sig leden från Kanadensiska Atlantkusten hela vägen ner till Florida.

20141023_105233

Av förklarliga skäl går folk mest utvalda delar av leden men en hel del slutför dock den officiella delen i ett sträck. En sådan liten tur till fots påbörjar man i mars eller april och slutför den på sensommaren. Tjänstledighet kan nog vara på sin plats. Ända sedan jag hörde en podcast som följde en vandrare längs leden under ett par månader har jag varit nyfiken på den. Jag inser ju dessvärre att jag inte är i någon form att ens överväga någon längre sträcka på leden, men jag ska se om jag inte kan gå ett par kilometer i alla fall när den är inom räckhåll.

20141023_105251
Redan igår var jag dock tvungen att ta några steg om det inte skulle bli läge för en liten tur på riktigt.

Överlag är PA väldigt vackert med sina böljande berg/kullar klädda i mångfärgad höstskrud, synd bara att det har varit mulet sedan jag kom. Hoppas verkligen på lite soligt, fotovänligt väder.

20141023_104935
Nu är det dags att ta en dusch och ge sig ut på dagens äventyr!

 

 

Ingen vidare frekvens på inläggen, dels är det svårt att få tiden att räcka samt att inspirationen att skriva är låg när man gång på gång misslyckas med att gå ner rejält med vikt och få kontinuitet i träningen. Nu har vi i alla fall prellbokat Åre vecka 11, så jag hoppas det är motivationshöjande och att tänken på snö och snowboard får mig på banan igen. Sjukt sugen är jag, men i nuvarande skick ska inte min kropp utsättas för detta:

Dags för en liten rapport om vecka två. Den andra veckan summerades egentligen i fredags, men jag har helt missat att uppdatera sajten. Andra veckan rasade inte kilona lika fort som vecka 1, men ner 3,8 kg få väl anses som ok trots allt. Man önskar ju så klart toppsiffror varje vecka, men den gamla kroppen gör ju lite som den vill.

im oldVeckan gick på det stora hela bra, ingen akut hunger men det vanliga problemet med att inte få tugga eller känna smaker finns ju där. När det gäller motion och steg så var det dock värre. Veckans första dagar var lysande med både gång i högt tempo och en hel del vardagssteg, så bra att jag i tisdags fick för mig att dubbla den vanliga distansen. Bad move! Själva promenaden på drygt 1,1 mil gick alldeles lysande och jag kom hem supernöjd, men dagen efter började problemen. Precis samma smärta som höll mig tillbaka förra hösten kom tillbaka så någon form av överansträngning drabbades jag av. Då jag hade svårt att hämta mig förra gången jag hade dessa problem tog jag direkt beslutet att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Det innebar att jag inte tagit några längre eller snabba promenader de senaste dagarna och första idag (söndag) tänker jag byta om och ge mig ut försiktigt. Har inte känt någon smärta eller svullnad i knät sedan i fredags så idag är det dags att pröva sig fram.

Håll tummarna för mig att det funkar som det ska. Jag får väl vänta med de längre rundorna men 4-7 km per dag ska jag väl kunna få klara utan bakslag kan man tycka.

Resultat vecka 2:

Vikt:  -3,8 kg

Loggade Steg med Fitbit: 93,009 (snitt per dag: 13,287)

Loggad Sträcka med Runkeeper: 32,36 km

Gympass: 0 st

Så, det var dags igen att göra ett försök att bli av med all övervikt. Det har tagit ett tag sedan jag senast försökte och det har sina skäl (läs bortförklaringar). För ungefär ett år sedan var jag i samma position som nu, precis påbörjat min diet och kommit igång med motionen igen. Då gick det si så där men kostdisciplinen men helt ok med motionen, men som ni säkert vet är kosten 80% och träningen 20% när det gäller viktnedgång. Visst gick jag ner en del men inte alls de mängder som jag borde.

I oktober/november gick det helt åt pipan då mitt vänstra knä rasade och jag satt i rullstol några dagar och tillbringade ett par veckor på kryckor. I väntan på diagnos och i rädsla för mer smärta eller att förvärra skadan blev det ingen träning alls och mathållningen gick åt pipan. Tyckte väl synd om mig själv antar jag så här i backspegeln och då fick mat och dryck vara tröst. Svagt Niclas, men sant :(

I december började jag dubbeljobba, dels på mitt tidigare jobb där jag nu hade uppsägningstid och dels mitt nya, nuvarande, jobb. I princip gick all normal fritid till jobb under tre månader. Under denna period var det också semester i drygt två veckor i USA, men hör och häpna till skillnad från många andra tappade jag ett par kilon i snabbmatens förlovade land. Väl hemma igen har det varit hårdkörning på alla plan utom just kost och träning.

Sommaren har varit galet trevlig på alla sätt och vis, massor med kul stunder och så klart mat och dryck i överflöd. Nu är det dock nog, nu har jag ackumulerat så mycket motivation (och tyvärr kilon) att jag MÅSTE göra en seriös och disciplinerad satsning (har vi hört den förut?).

keep-calm-here-we-go-again-5

Den 1a augusti var det dags för start och det innebär att jag är en vecka in i ”Project: Reclaim the last 20 years!”. Det handlar ju om att nå slutmålet denna gång, inte fortsätta med jojo-vikten. Första viktmålet är 12 kilo ner under augusti, sen sätter jag nästa delmål. Totalt vill jag gå ner ca 45 kilo. Måste säga att jag är supernöjd med denna första vecka, tack vare värmen har inte hungern varit något problem att hantera. Det hade ju varit kul om jag kunnat snitta på 1 kg ner per dag, men ner 6,4 kg på en vecka är ändå inte kattskit.

Resultat vecka 1:

Vikt:  -6,4 kg

Loggade Steg med Fitbit: 109,271 (snitt per dag: 15,610)

Loggad Sträcka med Runkeeper: 41,93 km

Gympass: 0 st (inomhus i denna hetta? Nope!)

 

Nu är jag ju ingen surfare (ännu) men när jag blir det skulle jag gärna få sällskap ”ombord” på samma sätt som den här killen :)

En egen surfande sälpolare är ju inte fy skam.

Värmeslag!

by Niclas Bylund on juli 31, 2014 · 0 comments

Inser att de flesta av er älskar värme och sol, men jag personligen avskyr när det är så hett som det varit de senaste veckorna. Jag klarar inte värme bra alls, sover dåligt (om ens alls), hjärnkapaciteten minskar drastiskt, jag blir slö och svettas konstant. Även i min ungdom när jag var vältränad och inte släpade runt på massa onödiga kilon var det likadant, jag fungerar bättre om det är 20 grader eller lägre. Bäst är nästan minusgrader för man kan alltid klä på sig mer om man fryser, man kan dock inte vara mer än naken när det är hett.

heat-strokeMånga säger åt mig att sluta larva mig och njuta av värmen, men särskilt njutbart blir det sällan om man inte är helledig och möjlighet att hoppa i havet var 5e minut. För mig som gärna sparar ledigheten till vinterhalvåret så är inte heldagar på stranden så enkelt att lösa. Jag menar att i Sverige ska vi inte ha tropisk hetta, den kan man resa till, medan vi som bor här uppe har i hundratals år utvecklats för normalt nordiskt väder och inte sub-tropiskt klimat. Inser att min teori inte stämmer då merparten av alla jag känner ”älskar” när det är som det varit så hett som i sommar.

Det finns en fördel med värmen dock, man blir inte så sugen på att äta ;) Kanske ska jag hoppas på att värmen fortsätter ett tag till då jag i morgon påbörjar en ”rivstart” med VLCD-diet. Å andra sidan är det inte så njutbart att motionera i värmen.

Januari 2014

by Niclas Bylund on januari 31, 2014 · 0 comments

Första halvan av januari handlade i princip bara om jobb. Upp kring 4:30 på morgonen och arbetade med webbportalen och bokningssystemet för mitt nya jobb på Gotlandsbåten AB. Sedan följde arbete för min tidigare arbetsgivare, Gotlandsflyg, under vanlig kontorstid innan jag åkte hem och fortsatte arbetet med att bli klar i tid inför lanseringen av webb och bokning. Så såg mina dagar i princip ut tills jag, syster, mor och far stack till Florida för att fira lilla mammas 70-årsdag och fylla på det gemensamma upplevelsekontot. Det hade slagit oss att det var nästan 25 år sedan vi alla fyra var på en gemensam semester.

Även om detta var de första sammanhängande veckorna ledigt jag haft på många år så kunde jag inte riktigt hålla mig borta från att jobba. Då jag har en tendens att vakna mycket tidigare än övriga i familjen hann jag gå igenom mailboxen någon timme varje morgon. Det kändes dock som att jag var helledig då vi fyllde dagarna med roliga aktiviteter och upplevelser.

great america

Som jag nämnt tidigare har jag aldrig haft något sug efter att besöka USA, men jag kan med facit i hand säga att jag lär återvända. Mer om detta senare! Som drycken ovan heter, Great America, så fanns det aspekter som var GREJT! :)

Något som tyvärr var lite smolk i bägaren var att när vi åkte så var lillsyrran väldigt sjuk och orkade bara gå på halvfart de första dagarna och deltog inte i allt vi hittade på. Detta skulle senare bli familjens öde denna resa, alla var i perioder sjuka och jag återvände hem med lunginflammation.

Mer om vad vi faktiskt gjorde och upplevde i reseberättelsen här.

Till skillnad mot de flesta jag känner här på Gotland ÄLSKAR jag snö. Speciellt känslan när de första flingorna seglar mot marken ungefär så här års blir jag alldeles till mig i byxorna. De flesta andra i min omgivning är mindre nöjda… Kul att man lyckats få mig (njae?!) på en filmsnutt som visar hur det kan se ut ;)

Let it snow, let it snow, let it snow!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...