Dags för en liten rapport om vecka två. Den andra veckan summerades egentligen i fredags, men jag har helt missat att uppdatera sajten. Andra veckan rasade inte kilona lika fort som vecka 1, men ner 3,8 kg få väl anses som ok trots allt. Man önskar ju så klart toppsiffror varje vecka, men den gamla kroppen gör ju lite som den vill.

im oldVeckan gick på det stora hela bra, ingen akut hunger men det vanliga problemet med att inte få tugga eller känna smaker finns ju där. När det gäller motion och steg så var det dock värre. Veckans första dagar var lysande med både gång i högt tempo och en hel del vardagssteg, så bra att jag i tisdags fick för mig att dubbla den vanliga distansen. Bad move! Själva promenaden på drygt 1,1 mil gick alldeles lysande och jag kom hem supernöjd, men dagen efter började problemen. Precis samma smärta som höll mig tillbaka förra hösten kom tillbaka så någon form av överansträngning drabbades jag av. Då jag hade svårt att hämta mig förra gången jag hade dessa problem tog jag direkt beslutet att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Det innebar att jag inte tagit några längre eller snabba promenader de senaste dagarna och första idag (söndag) tänker jag byta om och ge mig ut försiktigt. Har inte känt någon smärta eller svullnad i knät sedan i fredags så idag är det dags att pröva sig fram.

Håll tummarna för mig att det funkar som det ska. Jag får väl vänta med de längre rundorna men 4-7 km per dag ska jag väl kunna få klara utan bakslag kan man tycka.

Resultat vecka 2:

Vikt:  -3,8 kg

Loggade Steg med Fitbit: 93,009 (snitt per dag: 13,287)

Loggad Sträcka med Runkeeper: 32,36 km

Gympass: 0 st

Så, det var dags igen att göra ett försök att bli av med all övervikt. Det har tagit ett tag sedan jag senast försökte och det har sina skäl (läs bortförklaringar). För ungefär ett år sedan var jag i samma position som nu, precis påbörjat min diet och kommit igång med motionen igen. Då gick det si så där men kostdisciplinen men helt ok med motionen, men som ni säkert vet är kosten 80% och träningen 20% när det gäller viktnedgång. Visst gick jag ner en del men inte alls de mängder som jag borde.

I oktober/november gick det helt åt pipan då mitt vänstra knä rasade och jag satt i rullstol några dagar och tillbringade ett par veckor på kryckor. I väntan på diagnos och i rädsla för mer smärta eller att förvärra skadan blev det ingen träning alls och mathållningen gick åt pipan. Tyckte väl synd om mig själv antar jag så här i backspegeln och då fick mat och dryck vara tröst. Svagt Niclas, men sant :(

I december började jag dubbeljobba, dels på mitt tidigare jobb där jag nu hade uppsägningstid och dels mitt nya, nuvarande, jobb. I princip gick all normal fritid till jobb under tre månader. Under denna period var det också semester i drygt två veckor i USA, men hör och häpna till skillnad från många andra tappade jag ett par kilon i snabbmatens förlovade land. Väl hemma igen har det varit hårdkörning på alla plan utom just kost och träning.

Sommaren har varit galet trevlig på alla sätt och vis, massor med kul stunder och så klart mat och dryck i överflöd. Nu är det dock nog, nu har jag ackumulerat så mycket motivation (och tyvärr kilon) att jag MÅSTE göra en seriös och disciplinerad satsning (har vi hört den förut?).

keep-calm-here-we-go-again-5

Den 1a augusti var det dags för start och det innebär att jag är en vecka in i ”Project: Reclaim the last 20 years!”. Det handlar ju om att nå slutmålet denna gång, inte fortsätta med jojo-vikten. Första viktmålet är 12 kilo ner under augusti, sen sätter jag nästa delmål. Totalt vill jag gå ner ca 45 kilo. Måste säga att jag är supernöjd med denna första vecka, tack vare värmen har inte hungern varit något problem att hantera. Det hade ju varit kul om jag kunnat snitta på 1 kg ner per dag, men ner 6,4 kg på en vecka är ändå inte kattskit.

Resultat vecka 1:

Vikt:  -6,4 kg

Loggade Steg med Fitbit: 109,271 (snitt per dag: 15,610)

Loggad Sträcka med Runkeeper: 41,93 km

Gympass: 0 st (inomhus i denna hetta? Nope!)

 

Nu är jag ju ingen surfare (ännu) men när jag blir det skulle jag gärna få sällskap ”ombord” på samma sätt som den här killen :)

En egen surfande sälpolare är ju inte fy skam.

Värmeslag!

by Niclas Bylund on juli 31, 2014 · 0 comments

Inser att de flesta av er älskar värme och sol, men jag personligen avskyr när det är så hett som det varit de senaste veckorna. Jag klarar inte värme bra alls, sover dåligt (om ens alls), hjärnkapaciteten minskar drastiskt, jag blir slö och svettas konstant. Även i min ungdom när jag var vältränad och inte släpade runt på massa onödiga kilon var det likadant, jag fungerar bättre om det är 20 grader eller lägre. Bäst är nästan minusgrader för man kan alltid klä på sig mer om man fryser, man kan dock inte vara mer än naken när det är hett.

heat-strokeMånga säger åt mig att sluta larva mig och njuta av värmen, men särskilt njutbart blir det sällan om man inte är helledig och möjlighet att hoppa i havet var 5e minut. För mig som gärna sparar ledigheten till vinterhalvåret så är inte heldagar på stranden så enkelt att lösa. Jag menar att i Sverige ska vi inte ha tropisk hetta, den kan man resa till, medan vi som bor här uppe har i hundratals år utvecklats för normalt nordiskt väder och inte sub-tropiskt klimat. Inser att min teori inte stämmer då merparten av alla jag känner ”älskar” när det är som det varit så hett som i sommar.

Det finns en fördel med värmen dock, man blir inte så sugen på att äta ;) Kanske ska jag hoppas på att värmen fortsätter ett tag till då jag i morgon påbörjar en ”rivstart” med VLCD-diet. Å andra sidan är det inte så njutbart att motionera i värmen.

Januari 2014

by Niclas Bylund on januari 31, 2014 · 0 comments

Första halvan av januari handlade i princip bara om jobb. Upp kring 4:30 på morgonen och arbetade med webbportalen och bokningssystemet för mitt nya jobb på Gotlandsbåten AB. Sedan följde arbete för min tidigare arbetsgivare, Gotlandsflyg, under vanlig kontorstid innan jag åkte hem och fortsatte arbetet med att bli klar i tid inför lanseringen av webb och bokning. Så såg mina dagar i princip ut tills jag, syster, mor och far stack till Florida för att fira lilla mammas 70-årsdag och fylla på det gemensamma upplevelsekontot. Det hade slagit oss att det var nästan 25 år sedan vi alla fyra var på en gemensam semester.

Även om detta var de första sammanhängande veckorna ledigt jag haft på många år så kunde jag inte riktigt hålla mig borta från att jobba. Då jag har en tendens att vakna mycket tidigare än övriga i familjen hann jag gå igenom mailboxen någon timme varje morgon. Det kändes dock som att jag var helledig då vi fyllde dagarna med roliga aktiviteter och upplevelser.

great america

Som jag nämnt tidigare har jag aldrig haft något sug efter att besöka USA, men jag kan med facit i hand säga att jag lär återvända. Mer om detta senare! Som drycken ovan heter, Great America, så fanns det aspekter som var GREJT! :)

Något som tyvärr var lite smolk i bägaren var att när vi åkte så var lillsyrran väldigt sjuk och orkade bara gå på halvfart de första dagarna och deltog inte i allt vi hittade på. Detta skulle senare bli familjens öde denna resa, alla var i perioder sjuka och jag återvände hem med lunginflammation.

Mer om vad vi faktiskt gjorde och upplevde i reseberättelsen här.

Till skillnad mot de flesta jag känner här på Gotland ÄLSKAR jag snö. Speciellt känslan när de första flingorna seglar mot marken ungefär så här års blir jag alldeles till mig i byxorna. De flesta andra i min omgivning är mindre nöjda… Kul att man lyckats få mig (njae?!) på en filmsnutt som visar hur det kan se ut ;)

Let it snow, let it snow, let it snow!

Sitter här och funderar lite över ”idrottsåret 2014″, jag alltså inte det som SVT kommer göra en krönika om utan det som involverar mig själv. Nu har jag ju lite svårt att bestämma mig för något alls innan jag fått domen kring menisken, men låt oss för en stund ignorera den ”lilla” saken och inventera vad för lopp/tävlingar som kan komma på fråga. Dels här på ön men även på fastlandet. Låt oss också leka med tanken att jag tappar så pass mycket vikt och kommer i sådan form att lopp upp till en mil till fots kan komma på tal:

Vad har vi då här på ön som kanske kan vara något för mig?

* Nordic Classic Running är en ny tävling på Gotland. En halvmara i vackra Visby kan säkert vara kul, men för egen del så är det i så fall som del i en duo eller trio som springer en del av sträckan bara.

* Viruddenloppet – det mysiga lilla loppet i När på östra Gotland har jag sprungit en gång innan och återvänder gärna. Loppet erbjuder två sträckor om 5 respektive 10 km.

* Raukloppet – Även detta ett lopp jag sprang häromåret. Om inte för andra skäl, så är den sista halvan av loppet underbart vacker och tävlingen ett trevlig avslappnat arrangemang ute på Fårö.

* Blodomloppet – denna tävling går i Visby. Var anmäld 2012 men en förkylning satte stopp för deltagande då men om jag inte är med i Nordic Classic Running så är detta en chans att få springa i Visby.

* Nordic Extreme Running – Gotlands svar på Tough Mudder, i en ”light-version”. Gotlands senaste tillskott bland löpartävlingar, och denna har en twist. Loppet går av stapeln i samma spår som dagen innan varit tävlingsspår för Gotland Grand National (världens största endurotävling) och då arrangörerna till och med fyller på med vatten i banan blir det en lerig historia.

IMG_0456Premiärupplagan av Nordic Extreme Running

* Lucialoppet – Lucialoppet är en av öns äldsta tävlingar och springs som namnet antyder kring Lucia varje år. Har varken sett arrangemanget som åskådare eller deltagit själv, men 2-300 löpare varje år kan väl inte ha helt fel? Om det inte ligger snö och man slipper springa med broddar kanske det kan vara kul med ett vinterlopp? Kanske!?

På fastlandet finns det ju en sanslös mängd med lopp att välja på, men de som känns mest intressanta (och kanske realistiska) är väl:

* Midnattsloppet – en numer klassisk tävling i Stockholm. Att springa på underbara Södermalm kan väl aldrig vara fel? Speciellt inte när det är folkfest på gatorna och loppet går på natten.

* Tough Viking – en annorlunda, spektakelartad tävling utöver det vanliga. Lika mycket jippo som tuff tävling. Trots att det påminner om en löpartävling så är det elementen av hinderlöpning som folk pratar om. Vad sägs om att behöver ta sig över, under, igenom is, taggtråd, lera, elektricitet, ett amerikanskt fotbollslag för att nämna några hinder.

toughviking

Nu menar jag inte att jag kommer att delta i alla dessa tävlingar, om ens någon. Men dessa är de jag i nuläget sneglar på och om allt går som det ska så kommer jag i alla fall i mål i någon/några av dem. Jag ska inventera utbudet av cykellopp på ön också, den enda jag ställt upp i tidigare (Gotland Bike Battle) ligger vilande just nu. Det lär ju dock finnas en hel del lopp både för Mountainbike såväl som landsväg att välja på för en motionär. Vi får se vad jag kan hitta!

Har ni några idéer och tips på kul/annorlunda/lämpliga lopp till fots eller på hoj?

Håll tummarna för att läkaren kommer ge goda besked och att rehabtiden inte blir löjligt lång.

Vilken dag! Trots träningsvärk och tunga ögonlock tog jag mig till gymmet för morgonträning igen idag. Grymt bra pass och skön tillfredsställelse när jag var klar. Säkert har morgonens pass spelat roll i att jag är supertrött redan innan klockan klämtar för halvåtta, men samtidigt är jag sjukt nöjd alla dagar då jag får träningen gjord innan jobbet. Det är alltid skönt att ”ha det gjort” och med gott samvete kunna åka direkt hem efter jobbet.

Nu ska jag ta mig en titt på min nya ”idol” Lucas Parker. Kan man inte köra CrossFit själv på grund av skada så kan man i alla fall få inspiration av en av de bästa, eller hur? Gillar man inte CrossFit kan man spendera dryga 20 minuter att imponeras av det ytterst manliga skägget :D

Som ni kunde läsa igår så har jag haft lite motgångar med både träning, kost och framförallt skada. De två förstnämnda är ju saker jag kan påverka till 100% medan skadan mer sorteras in under ”satans otur” i detta fall.

Direkt när skadan inträffade satte det sig av förklarliga skäl rätt mycket på det mentala och jag tyckte rätt synd om mig själv. När man väl landat och accepterat situationen så gäller det dock att blicka framåt, strunta i att svensk sjukvård går utför (inte kvaliteten, men de galna väntetiderna på att få hjälp), sätta hoppet till att det inte är kört att åka skidor eller bräda denna vinter och i mitt fall just nu, se till att må så bra det bara går när familjen åker till Florida i vinter. Just det sistnämnda är något som lättar upp humöret och faktiskt det som ”tvingade” mig tillbaka till gymmet igår och fick mig ur sängen i morse. Således får jag fokusera på de roliga, positiva sakerna istället för att tycka synd om mig själv.

Fokus nu blir i första hand Florida, och efter jag träffat ortopeden får vi se hur förutsättningarna ser ut för eventuella snöresor.

miami-south-beach_ocean drive

Jag har aldrig riktigt haft någon önskan att vare sig resa till solen på semester eller för den delen besöka USA så jag är mycket förvånad över mig själv när jag nu är sanslöst uppspelt över denna resa. Ska bli trevligt att sätta sig med familjen kring jul och planera exakt vad vi ska se, besöka och göra. Har ni kanske några tips? Vi kommer huvudsakligen vara i Orlando och Miami.

 

 

Som ni kan se är det länge sedan jag uppdaterade bloggen och det hänger delvis ihop med att min nysatsning återigen misslyckades :(

failure-posterJag var dock disciplinerad längre än uppdateringarna antyder. Både kost och träning gick rätt ok fram till för 5 veckor sedan då jag efter ett träningspass fick enorma smärtor i vänster knä. Dessa smärtor tog en vecka innan de gick över. Jag trodde det handlade om överansträngning/överbelastning och då jag kände mig bra efter vila så stärktes mitt antagande och någon dag efter att all smärta var försvunnen återvände jag till gymmet. Det visade sig vara en grov miss, för även om jag undvek alla benövningar så återkom smärtorna med förnyad kraft och denna gång hjälpte inte vila på samma sätt. Under drygt två veckor haltade jag genom tillvaron och smärtan kom och gick. Då jag hade en sparesa till Kuressaare (på Ösel) bokad så beslöt jag att bita ihop och vänta med att uppsöka läkare tills jag kom hem igen.

Spaanläggningen vi skulle till är ett medicinskt spa där fokus ligger på behandlingar av skador/sjukdomar snarare en rent välmående. Så mer sjukhus än dimmad belysning och doftljus kan man väl säga. Hotellet som sådant är kanonfint, men just spaanläggningen är funktionell snarare än mysig. Vistelsen inleds med att man får träffa en läkare som gör en enklare undersökning, tar blodtryck och puls. Därefter får man berätta om eventuella problem man har och baserat på dessa föreskrivs man tre behandlingar per dag som ska syfta till att minska de problem man har. Är man helt frisk får man i princip välja vilka behandlingar man önskar. I mitt fall fokuserade läkaren på det onda knät och ordinerade massage, ler- och örtpärlebad med mera. Efter 2 dagars behandlingar hade jag återfått full rörlighet i knät och smärtan var i princip borta. Glad över detta infann sig väl ett visst övermod och den återfunna spänsten i steget skulle straffa sig. På väg till min första behandling den tredje dagen, mitt i ett steg då hela kroppsvikten är på vänster ben viker sig knäet utåt och jag sätter mig med hela kroppsvikten rakt ner.

Fick hoppa sista biten på ett ben då det var otänkbart att stödja på benet och väl nere hos läkaren blev jag satt i rullstol. Hon ordnade kvickt att jag fick en tid på lokala sjukhuset där ortopeden med ultraljudsundersökning konstaterade att menisken är skadad och misstänkte direkt att det är en följd av slitaget som skett sedan jag opererade främre korsbandet i samma knä för ca. 20 år sedan. Det blev en dag till i rullstol innan jag kunde börja gå på kryckor vilket jag fortfarande gör om jag ska gå längre sträckor eller i trappor. Hemma kan jag gå lugnt utan kryckorna, men lär få ha dem till hands minst någon vecka till.

Tyvärr kan inte en läkare i utlandet remittera till vår svenska sjukvård så jag får snällt vänta nästan två veckor till innan jag får träffa en ortoped. Därefter lär jag väl få vänta ytterligare ett par veckor (minst) innan jag kan få en magnetröntgen utförd. Innan knäet är röntgat så lär jag väl inte veta vilken typ av ingrepp/behandling som blir aktuell.

Nu när smärtan lagt sig har jag idag återvänt till gymmet, dock helt utan belastning på knät och jag hoppas jag slipper en negativ reaktion. Än så länge känns det helt ok i alla fall.

Min största rädsla är att skid- & snowboardsäsongen är körd, men jag håller tummarna för att jag i alla fall får leka i snön mot slutet av säsongen.

you-learn-more-from

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...